onefinaltime

Lyssnar på musik, är själv hemma och det är mörkt ute. Det är då mina tankar skrämmer mig. Det var längesedan jag faktiskt inte hade någonting att hitta på. Gjorde sista provet för terminen igår och hade enstaka två lektioner idag. Slutade tidigare än alla andra. Tog en fika med Amanda och Josephine innan jag tog tåget hem. Blev en toast med kyckling och fetaost, förmodligen bättre än ost soppan i skolan..

Men det är faktiskt ganska jobbigt att vara själv hemma ibland. Pratglad som jag är vill jag gärna ha någon att prata med. Telefonen har jag placerat någonstans och TV:n står på ljudlös. Funderar över mitt liv som vanligt. Vad som är bra och vad som är mindre bra. Vad jag vill och vad jag inte vill. Spotify är igång samtidigt. Mina nyaste låtar påminner mig alla om dig. Helt galet. Jag vill bara le precis hela tiden. Tänk hur mycket en människa kan påverka oss. Det är jobbigt att sakna någon men samtidigt helt underbart. Att få veta att man träffas snart igen. Klart att tiden släpar sig fram vid tanken men samtidigt - den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Vet faktiskt inte riktigt vart jag vill komma med det jag skriver. Allt jag vet är att jag känner mig som en berg och dalbana idag. Upp och ner hela tiden. Hm, trött på mig själv var det. Jag blir förvirrad och alldeles för full av tankar utav ensamhet.

Vill ni veta en sak till som inte har någonting med texten att göra? Vi är skvallerkåta hela högen. Allihopa är vi det. Haha, varför ska vi alltid fråga trots att vi egentligen, troligtvis redan vet och sedan sprida allting vidare? Varför bryr sig alla när någonting händer men sedan skiter man i det. Jag skrattar åt det. Vi är faktiskt bra roliga vi människor. Nu ska jag återgå till mitt soffhäng i ensamheten. Ni kan ju alltid slänga iväg en kommentar eller något. Sen kan ni lägga till min blogg på bloglovin och säga till om ni vill ha en frågestund eller något annat roligt på tal om skvaller. Fick ändå till en rätt bra avslutning där?